så kan de vara...
BLAD UR HUSTRUNS DAGBOK
Lördag-kväll:
Maken var konstig idag. Vi hade bestämt en träff på NK för att dricka en kopp
kaffe. Jag hade shoppat med vänninorna hela dagen och jag tänkte att han kanske
... var lite sårad för att jag var lite sen. Men han sa ingenting om det.
Samtalet flöt inte alls, han vara tystlåten. Jag föreslog att vi skulle flytta
oss lite så vi fick tystare platser i cafeterian, så att vi kunde prata. Han
gick med på det men var tyst i alla fall.
Jag frågade honom om han hade bekymmer
och han svarade:
- Inget speciellt.
Jag frågade om det var mitt fel att han var tystlåten och han svarade:
- Det är inget, inget du behöver bekymra dig om.
På vägen hem sa jag att jag älskade honom, han log och fortsatte att köra.
Jag kunde inte förstå hans beteende och jag vet inte varför han inte svarade på
min kärleksförklaring. Hemma kände jag att jag min man hade försvunnit lång
bort, som om han inte längre ville hitta mig. Han bara satt och glodde på tv och
verkade långt borta.
Till slut gick jag och lade mig och maken följde efter lite senare. Förvånande
nog svarade han på min kärlek och på mina smekningar, vi älskade, men han kändes
fortfarande långt borta. Jag kände att jag inte orkade längre, så jag tog upp
saken med honom. Han hade dock redan somnat. Grät mig till sömns.
Jag vet inte vad jag ska göra. Är redan säker på att han har ett förhållande med
någon. Mitt liv är en katastrof.
ETT BLAD UR MAKENS DAGBOK
Lördag-kväll:
Färjestad förlorade idag, men jag fick i alla fall knulla.
Lördag-kväll:
Maken var konstig idag. Vi hade bestämt en träff på NK för att dricka en kopp
kaffe. Jag hade shoppat med vänninorna hela dagen och jag tänkte att han kanske
... var lite sårad för att jag var lite sen. Men han sa ingenting om det.
Samtalet flöt inte alls, han vara tystlåten. Jag föreslog att vi skulle flytta
oss lite så vi fick tystare platser i cafeterian, så att vi kunde prata. Han
gick med på det men var tyst i alla fall.
Jag frågade honom om han hade bekymmer
och han svarade:
- Inget speciellt.
Jag frågade om det var mitt fel att han var tystlåten och han svarade:
- Det är inget, inget du behöver bekymra dig om.
På vägen hem sa jag att jag älskade honom, han log och fortsatte att köra.
Jag kunde inte förstå hans beteende och jag vet inte varför han inte svarade på
min kärleksförklaring. Hemma kände jag att jag min man hade försvunnit lång
bort, som om han inte längre ville hitta mig. Han bara satt och glodde på tv och
verkade långt borta.
Till slut gick jag och lade mig och maken följde efter lite senare. Förvånande
nog svarade han på min kärlek och på mina smekningar, vi älskade, men han kändes
fortfarande långt borta. Jag kände att jag inte orkade längre, så jag tog upp
saken med honom. Han hade dock redan somnat. Grät mig till sömns.
Jag vet inte vad jag ska göra. Är redan säker på att han har ett förhållande med
någon. Mitt liv är en katastrof.
ETT BLAD UR MAKENS DAGBOK
Lördag-kväll:
Färjestad förlorade idag, men jag fick i alla fall knulla.
Kommentarer
Trackback
